Annsann

Idag skulle jag försöka briljera med mina kunskaper. Av någon anledning pratade vi om Kanada, varpå jag kläcker ur mig följande:

Deras kung är ju Englands drottning


Jag känner att med mitt briljanta sätt att förklara saker på kommer jag att bli en alldeles underbart bra lärare...

Jag hade en jättebra idé och visste precis vad jag skulle skriva om när jag loggade in här, men när jag började leta foton för att illustrera detta inlägg så rann tiden iväg så där som den brukar göra, och nu måste jag rusa iväg för en kaffe med Katja. Men eftersom jag ser att folk fortfarande knappar sig in här då och då i förhoppningen om att ett nytt inlägg ska dyka upp så ville jag inte lämna er helt lottlösa i väntan på det där fantastiskt underhållande inlägget.

Så...jag bjuder på en av de kanske mest osmickrande bilderna på mig som jag råkade snubbla över. En hel del av er känner säkert igen Annas berömda fyllemin som tydligt demonstreras på kortet... (eller, det är iallafall något liknande denna jag antar ni menar, eftersom jag sällan festar framför en spegel så har jag ju inte direkt sett den själv...)

Hela familjen sitter ute på verandan, och jag bläddrar lite i Aftonbladet, mer specifikt skumläser en artikel om människor som blivit lurade på miljontals kronor av en bedragare.

Jag: Men hur korkade är folk egentligen (läser upp ett citat ur artikeln om någon som betalat hundratusentals kronor för en flaska med vatten)
Pappa: Men man får ju tänka på att det är människor i kris som drabbats...
Jag: Men ändå, det finns väl gränser för hur korkad man får vara.
Pappa: Men tänk, om jag dog, och så kom det någon och sa att hon kunde få kontakt med min ande. Då skulle ni ju betala miljontals kronor för att få det.
En lång tystnad.
Pappa: Eller hur?
Malin: Ja, kanske om du hade gömt massa pengar någonstans och vi ville veta vart du gömt dem.

Jag vet inte, men jag börjar förstå mammas funderingar när det gäller min syster...

...eller så var det precis det de inte var.

Det här blir ett kort inlägg eftersom jag bara är hemma en snabbis mellan VFU och språkcafé för att byta väska och skor.

Imorse när jag skulle klä på mig för att åka på VFU öppnade jag glädjestrålande klädkammaren för att bestämma vilka nästan sommaraktiga skor jag glömt att jag ägde som jag skulle ha på mig idag. Lycklig som ett barn på julafton sovrade jag genom skorna i min jakt på de som skulle få äran att vara säsongens första vårskor.

Hänfört plockade jag upp ett par vita skor som jag har ett svagt minne av att jag kanske använt någon gång förut, men av den fortfarande kritvita färgen att döma var de inte välanvända (man tycker att detta borde gjort mig misstänksam - men icke!).

Åh, suckade jag förtjusat för mig själv. Varför har jag inte de här skorna oftare?

Som en kalv nyss utsläppt på grönbete skuttade jag sedan iväg till bilen och vidare till min VFU.

Två trasiga hälar och fyra förstörda tår senare (jo, de skaver både på hälen och ovanpå tårna) kan jag tala om att det finns en mycket god anledning till att jag inte har de här skorna oftare...

(Varför har jag en stark känsla av att exakt samma sak, med exakt samma skor, inträffade även förra våren?)

Inatt är tredje gången på hyfsat kort tid som jag drömmer att jag har en hund. Drömmarna påminner på sätt och vis om varandra, eller man skulle kunna säga att de har ett genomgående tema. Jag kan berätta om dem i tur och ordning så får vi se om ni drar samma slutsatser som jag...

1. Jag vaknade med ett ryck en morgon och insåg att jag hade försovit mig och glömt gå ut med hunden. I full panik kastade jag på mig de kläder som låg närmast (d.v.s de som jag slängt i en hög bredvid sängen när jag gick och la mig) och störtade ut i hallen. Det var inte förrän jag stod ute i hallen, fullt påklädd, och letade efter kopplet som jag kom på att jag faktiskt inte har någon hund.

2. I den här drömmen så råkade jag glömma bort att jag hade en hund. Helt plötsligt kom jag på att "Fan också, jag har ju en hund". Då hade jag, eftersom jag ju glömt bort att jag ägde en hund, glömt bort att gå ut med honom i drygt en vecka. Som tur var så gjorde det inte så mycket, eftersom jag även glömt att mata honom på en vecka så hade han inte så stort behov av att gå ut.

3. Inatt drömde jag att jag skulle gå ut på en promenad med min hund, men jag tappade bort den. Jag letade och letade, och mamma skällde på mig för att jag var så oansvarig och hade tappat bort min hund.
Till slut visade det sig att min granne hade kidnappat hunden och gömt den i en källare och planerade att utföra massa experiment på den. Jag lyckades som tur var rädda hunden innan några experiment utfördes, men jag kan lova att jag vaknade alldeles kallsvettig mitt i natten.

Ser ni det genomgående temat här? Någon som kan tyda drömmar som kanske kan tala om för mig vad det här betyder?
Personligen så ringer ordet "oansvarig" i mitt huvud...

Är så sugen på sommar nu så det inte är klokt. Jag vill ha sol, värme, bad, grillning, kubbspel, kalla öl en varm sommarkväll och allt annat som hör sommaren till. Nästan så att jag till och med längtar efter mygg, myror och solsveda!

Efter som min kamera och min dator fortfarande vägrar samarbeta med varandra och vissa (läs: Marina) tycker det är så ofantligt tråkigt när jag inte har några bilder så tänkte jag bjuda på lite blandade sommarbilder...


Marina, Carro och Jenny nån sommar för ganska länge sen, på en liten glass-roadtrip till Söderköping


Antar att ni alla kan gissa att det är midsommar på den här bilden...
För kanske 2 år sen skulle jag gissa...


Lillasyster och jag plockade massvis med smultron nån sommar


Förrförra sommaren flydde jag och Marina till solen och värmen på Cypern


Valborg är liksom starten på sommaren, iallafall om vädret är bra!


Carro fyllde 25...förra sommaren? Eller för 2 somrar sen?

Upptäckte precis att jag ska hämta Karin på tågstationen om 2 minuter, så det får lov att vara allt för den här gången....

Kanske, bara kanske, är det rätt så dumt att sova bort halva förmiddagen när man ska upp tidigt dagen efter. Jag säger inte att jag vet det säkert - men jag tror att det eventuellt kan vara så att man inte känner sig särskilt sugen på att gå och lägga sig i hyfsad tid när man sovit halva förmiddagen.

Oh, imorgon kommer att bli en helt underbardag för fröken Anna, det vill jag lova. Underbart också att mina VFU-studenter ska få kolla på film första lektionen imorgon, känns som att jag kommer behöva hälla i mig minst 18 koppar kaffe för att inte somna...

Nu ska jag på riktigt göra ett seriöst försök att sova. Wish me luck!

Drabbades av enorm hemlängtan häromdagen. Ingen sån där "Åh, jag vill åka hem och hälsa på" hemlängtan. Utan en "Åh, jag vill vara färdig med skolan och bo i Nyköping" hemlängtan.
Vadan detta, undrar ni ju säkert nu. Trivs hon inte i Falun?
Jodå mina vänner, jag trivs jättebra i Falun. Men Nyköping är ju ändå...hemma, på riktigt hemma liksom. Sen misstänker jag att en stor del av hemlängtansattacken föranleddes av att följande mail från Nyköpings Hem trillade in:


Innan jag insåg att den här lägenheten förmodligen inte skulle vara ledig längre i januari 2012 när jag ska flytta hem så hade jag redan hunnit möblera halva lägenheten, samt räkna ut hur man snabbast tog sig till olika ställen från adressen, både till fots och med bil.

Ja, ja snart är det ju sommar och inte mindre än 10 veckor ska spenderas in the hometown. Jag kommer nog hinna tröttna på det också, sen kommer jag sitta i slutet av sommaren och gnälla över hur mycket jag längtar tillbaka till Falun.

Läste precis igenom mitt tidigare inlägg (jag korrekturläser ju som jag påpekat tidigare aldrig), någon mer än jag som reagerade mitt överanvändande av ordet liksom?

/Tjejen med det stora ordförrådet...

Mitt mål just för tillfället är att spela alla Zelda spelen. För tillfället går det inte så bra. Vi är osams jag och Zelda (eller jag och Link snarare, eftersom det är han man spelar som). Det känns som om vi är på olika ställen i livet. Det klickar liksom inte längre. Vi förstår inte varandra som vi gjorde i början. Vår relation har liksom börjat gå som på rutin. Döda monster. Hitta nycklar. Klara bossar. Jag vet inte, det börjar liksom kännas lite långtråkigt.

Jag tycker inte om den här känslan. Jag och Link har ju liksom älskat varandra i snart 20 år. Hur kunde det bli så här?
Ja, ja. Jag antar att alla förhållanden har sina dåliga dagar. Det är bara att kämpa sig vidare, stå ut med varandras svagheter (som att Link är så jävla korkad att han aldrig skjuter med pilbågen där jag siktar, eller att han envisas med att trilla ned i avgrunder fast jag absolut inte styrt han utanför kanten).
Jag hoppas att vi snart hittar tillbaka till varandra, för om jag ska vara helt ärlig så saknar jag honom lite grand, trots att jag för tillfället är fruktansvärt upprörd på honom - Jag sköt faktiskt rakt mot det där spöket, jag borde verkligen ha träffat!!!

Som rubriken lyder finns det ju en låt som heter (eller förresten...heter den det eller är det bara refrängen som går så?). Hur som helst, vad jag menade med att välja just den rubriken var att det inte alls är så. Inte för mig i alla fall. Eller, inte här i min lilla blogg i alla fall. Tror att jag har inlett nästan vartenda inlägg den senaste tiden med någon slags variant av "Förlåt för att jag är så fruktansvärt dålig på att uppdatera".

En kort resumé av Tallinresan om det nu var någon som ville veta:

1. Jag anländer till Sthlm.

2. Yoyo och David möter upp den förvirrade lantisen som inte vågar ta ett steg utanför centralstationen utan karta och kompass, alternativt en guide. (Om någon nu inte fattade så är det alltså jag som är lantisen)

3. Efter omfattande diskussioner om vart, när och i vilken form intas föda. (Mamma, jag vill att du ska veta att jag påpekade att det är bra att man äter ordentligt innan man börjar dricka så att man inte blir för full. Några förmaningar har allt fastnat.)

4. Med hjälp av Davids moderna iphone lyckas vi lista ut inte bara vilken buss vi ska ta utan även vart vi ska kliva på den. Med hjälp av en trevlig gubbe på bussen lyckas vi även lista ut vart vi ska kliva av för att slippa springa (något vi dock har erfarenhet av från tidigare år).

5. Vi kliver på båten. Alla håller uppmärksamt utkik efter "Hej, hej"-människorna som brukar hälsa alla välkomna. Besviket konstateras det dock att de nog håller hus på Finlands-färjorna och inte Tallin-färjorna.

6. Relativt snabbt hittar vi vår hytt, dumpar sakerna och letar rätt på baren. Beställer och konstaterar sedan att det är Happy Hour i baren. Dock ingår den drick avi köpt (så klart) inte i Happy Hour. Den dricks snabbt upp och Happy Hour drinkar beställs.

7. Nu kom jag på hur lång tid det skulle ta samt hur otroligt långt inlägget skulle bli om jag fortsatte återberätta hela kryssningen så här. Framförallt så tror jag att ni (och jag) skulle tröttna rätt så fort.

Jag bjuder på lite gott och blandat istället.

Mycket viktigt är att jag och Yoyo faktiskt såg en säl bredvid båten när vi precis lämnat Tallin. Tyvärr är det ingen som tror oss. Men jag lovar, lovar, lovar att vi faktiskt såg en säl.

Förlåt, men jag måste slänga in ett litet internskämt här ifall att Yoyo skulle trilla in här och läsa. Varför har man så dålig humor när man är i Tallin?

Måste även återberätta en konversation som ägde rum andra kvällen ombord (det är viktigt att påpeka att det var andra kvällen, eftersom jag då inte bara var onykter, utan även bakis, och som vi alla vet så är det tillåtet att vara otroligt korkade när man är bakis).

Någon frågar hur Yoyo och jag känner varandra. Vi berättar att vi pluggar ihop (eller, typ men vem orkar förklara det på fyllan?)
Yoyo: Det är sjukt egentligen. Jag har hängt i Nyköping i typ tre år, och sen när jag flyttar upp till Falun så träffar jag en tjej därifrån.
Jag (helt seriöst och mycket, mycket nyfiket): Va? Vem då?
Yoyo: Du Anna. Du.
Jag (besviket eftersom jag precis insett att det alltså inte rör sig om en ännu ofunnen vän från min hemstad): Jaha...

Självklart hände massa mer skojiga och tokiga saker (jag säger bara, om David någonsin skulle vilja bjuda på Pringles så var skeptisk, var mycket skeptisk...), men nu måste jag verkligen ta tag i pluggandet som jag ägnat hela kvällen åt att skjuta upp.