Hur gör de?

Ja, hur gör de egentligen de där människorna som jobbar 8-16 varje dag? (Ja, jag vet att jag håller på att utbilda mig till ett yrke med just de tiderna, men jag fattar ändå inte). Den här veckan har jag haft skola varje dag. Massa med tidiga dagar. Massa med långa dagar. Och jag har vart helt slut.
Jag funderar starkt på att börja jobba för att införa kväll- och eftermiddagsskola för morgontrötta elever (och lärare).

Jag försov mig i torsdags också. Jag hade föreläsning uppe på skolan klockan tio. Strax innan föreläsningen skulle börja vaknade jag med väckarklockan avstängd och intryckt under huvudkudden. Nu låter detta kanske inte så märkligt. Men. Jag vet ju hur svårt jag har att ta mig upp på mornarna, så jag hade ställt väckarklockan i bokhyllan för att jag skulle behöva gå upp och stänga av den och därmed vakna till (trodde jag).

Nej, nu ska jag ta och platta lite på håret.

Förlåt...

Jag vet att jag utlovade ett nytt inlägg ikväll. Men, en ölsugen Yoyo kikade förbi, och som den goda vän jag är kände jag att jag var tvungen att göra min plikt som vän och fara i full fart till systemet och shoppa lite. Så... Men imorgon mina vänner, då...


Det här är ett kort på Yoyo från i somras när vi var på kryssning...



Snart mina vänner, snart

Efter påtryckningar från min kära mor ("skriv något på bloggen nu då, slöhög" sa hon), så kan jag härmed utlova att det senast imorgon kommer dyka upp ett nytt inlägg.

Anledningen till den här lilla förvarningen är att när jag för första gången på jag vet inte hur länge loggade in för att kolla läget så såg jag att folk faktiskt fortfarande kikar in här med jämna mellanrum - så nu kan ni vara lite förberedda inför morgondagen!

Anledningen till att jag inte skriver något nu är inte att jag har ett så extremt spännande liv att jag just nu är på väg ut på äventyr eller hemliga dejter. Nej, sanningen är den att jag har en tidig föreläsning imorgon och med tanke på att jag försov mig imorse så tänkte jag att det kanske vore en bra idé att gå och lägga sig i något så där hyfsat tid.

Guldfiskminne

Mitt guldfiskminne har slagit till med en rejäl blackout, anledningen till att jag inte skrivit på så länge är helt enkelt att jag råkade glömma bort att jag hade en blogg. Besöksstatistiken påminde mig dessutom om att det fortfarande finns några trogna läsare som kikar in med jämna mellanrum. Jag är så ledsen, jag skyller allt på mitt guldfiskminne. (Visst var det en aningens mer kreativ ursäkt än den gamla vanliga "Jag har inte haft tid, för jag har ett så intressant och spännande liv", som jag brukar köra med?)

Mitt jullov hemma i Nyköping råkade lite ofrivilligt bli förlängt. Eller ofrivilligt, jag trivs ju himlans bra här hemma i Nyköping, så det är inte på något vis otrevligt, det var bara inte min mening att bli kvar så här länge. Men dessvärre råkade jag på nyårsafton tappa bort min nyckelknippa. Och inte vilken nyckelknippa som helst, utan nyckelknippan innehållandes den enda nyckeln i hela världen till min bil. Jo då så att...2011 startade ju bra. Superbra för att vara exakt.

"Jävla skit också att du inte har några kriminella vänner!" utbrast mamma när jag talade om att jag nog inte kände någon som kunde bryta sig in i min bil och tjuvkoppla den. Antar att jag har kommit upp i den åldern då föräldrar inte längre oroar sig över ens umgänge, utan blint litar på att man kan ta vara på sig själv.

Just ja, för att göra saken bara aningens lite värre så står bilen parkerad på en betalparkering - men, eftersom jag inte kommer in i bilen så kan jag ju inte lägga i någon parkeringsbiljett. Hittills har det dock gått bra, jag har stått där i över en vecka och jag har inte fått en enda böter. Vad Nyköpings Kommun än gör med sina pengar, så är det inte att anställa lapplisor iallafall.


RSS 2.0