Oj oj oj oj...
...vad länge sen det var jag skrev något här!
Om någon fortfarande läser det jag ytterst sällan lyckas pränta ner här så kan jag ju informera alla om att pepparkakshuset jag planerade slutade i soppåsen. Jag ska aldrig, aldrig, aldrig mer bygga pepparkakshus. Men, men...nu har det ju gått ett par månader sen dess och jag har nästan kommit över besvikelsen över mitt misslyckande.
Så...vad har hänt? Jag är tillbaka i Falun igen. Jag har ny bil igen. (En Renault). Jag har hunnit ångra min lugg-klippning ungefär 238 gånger och nu har den snart växt ut så pass mycket att jag kan klippa etapper. Självklart har det hänt mer än så, men det var väl det viktigaste kan jag tycka... Och jo, just ja, bör väl tillägga, med tanke på min tidigare beskriva tur med bilar, att Renaulten just nu befinner sig hemma i Nyköping på lagning. Den läcker vatten och fläkten funkar bara när det har lust (vilket verkar bli mer och mer sällan).
Innan jag går och lägger mig måste jag bara berätta om en otroligt kul grej som hände förra helgen. (Eller ja, kul och kul, just då kändes det mest jobbigt, men så här i efterhand är det lite kul). Jag var ute på kåren och en utbytesstudent i min seminariegrupp kommer fram och vi pratar lite, sen kramar han mig, trycker sig väldigt hårt mot mig, håller fast mig och viskar i mitt öra "I'm so hard. Can you please touch it?". Visste inte om jag skulle skratta eller gråta, så jag fick panik...som tur var kom Fia och Kroon och räddade mig!
Nej, nu ska jag sova lite. Var faktiskt uppe klockan 7 imorse och tvättade....
Natti Natti
"As we go on we remember
all the times we had together
And as our lives change come whatever
we will still be friends forever"
Om någon fortfarande läser det jag ytterst sällan lyckas pränta ner här så kan jag ju informera alla om att pepparkakshuset jag planerade slutade i soppåsen. Jag ska aldrig, aldrig, aldrig mer bygga pepparkakshus. Men, men...nu har det ju gått ett par månader sen dess och jag har nästan kommit över besvikelsen över mitt misslyckande.
Så...vad har hänt? Jag är tillbaka i Falun igen. Jag har ny bil igen. (En Renault). Jag har hunnit ångra min lugg-klippning ungefär 238 gånger och nu har den snart växt ut så pass mycket att jag kan klippa etapper. Självklart har det hänt mer än så, men det var väl det viktigaste kan jag tycka... Och jo, just ja, bör väl tillägga, med tanke på min tidigare beskriva tur med bilar, att Renaulten just nu befinner sig hemma i Nyköping på lagning. Den läcker vatten och fläkten funkar bara när det har lust (vilket verkar bli mer och mer sällan).
Innan jag går och lägger mig måste jag bara berätta om en otroligt kul grej som hände förra helgen. (Eller ja, kul och kul, just då kändes det mest jobbigt, men så här i efterhand är det lite kul). Jag var ute på kåren och en utbytesstudent i min seminariegrupp kommer fram och vi pratar lite, sen kramar han mig, trycker sig väldigt hårt mot mig, håller fast mig och viskar i mitt öra "I'm so hard. Can you please touch it?". Visste inte om jag skulle skratta eller gråta, så jag fick panik...som tur var kom Fia och Kroon och räddade mig!
Nej, nu ska jag sova lite. Var faktiskt uppe klockan 7 imorse och tvättade....
Natti Natti
"As we go on we remember
all the times we had together
And as our lives change come whatever
we will still be friends forever"
