Söstra mi

Jag var och handlade  med lillasyster Malin och mamma häromveckan...

Malin (som svar på frågan om det går bra för henne på sommarjobbet): Ja, men jag har inte blivit riktigt varm om fötterna ännu
Jag och mamma: ??
Mamma: Menar du varm i kläderna?
En liten diskussion om vad Malin egentligen menade bryter ut
Malin: Åhh, det här kommer Anna skriva på sin blogg. (Paus) Nej förresten, hon kommer skriva att jag sa att hon kommer skriva det här på sin blogg. (ser aningens paranoid ut)

Under samma handlingsrunda konstaterade min syster även att köttdisken på Citygross är "typ som Clas Ohlson  för pappa".

För att göra det här inlägget om  min syster aningens längre kan jag passa på att återberätta en konversation från igår när vi åkte in till stan.
På vägen in till stan åker vi förbi en stor reklamskylt med texten: "Trött på curlingföräldrar?"

Malin: Curlingföräldrar - är det dom som skjutsar sina barn överallt?
Jag: Ja, typ. De gör allt åt sina barn eller nåt.
Malin: Meh! Hur kan man tröttna på det?

Det är dags nu

Jag känner att det är dags att skriva något, så jag inte förlorar de läsare jag faktiskt har. Problemet är bara att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva...

Jag skulle kunna berätta att jag fick VG inte bara på uppsatsen utan på hela kursen, men det skulle ju kännas lite som skryt, så jag tror att jag hoppar över det.

Jag skulle även kunna berätta om pappas senaste felhörning när jag tidigare idag sa, lite högt för mig själv, "Just ja, Carro fyller ju år idag" varpå pappa tittar upp med en frågande min och säger "Barbro?", men det känns inte riktigt som om den felhörningen håller samma klass som de andra, så jag tror att vi struntar i den också.

Jag tror att jag helt enkelt nöjer mig med att skriva att jag nu ska gå och snygga till mig lite och sedan åka in till stan, och så återkommer jag när jag har något att skriva om...

Tro inte på allt ni läser

Fick en kommentar på mitt förra inlägg och även fast den som skrivit kommentaren råkat missa att fylla i den där rutan där det står "Namn" så misstänker jag starkt att den kommer från Karin.



Kanske är det så att jag gett er en felaktig bild av Karin som lugn, logisk och ointresserad i min blogg. Faktum är att det, precis som Karin själv säger är så långt ifrån sanningen som man kan komma (hon som pratar så mycket brukar mamma ibland säga när hon refererar till Karin och det är inte för inte som Karin ända sedan hon flyttade till Falun gått under smeknamnet "Bitterfittan").

Sen började jag fundera hur det kan komma sig att denna felaktiga bild av Karin har uppstått och plötsligt slog det mig, som  en blixt från klar himmel - Mycket av det som Karin säger är så politiskt inkorrekt att man inte riktigt vågar skriva ned och bevara det för eftervärlden.

Men ni kan ju ha det i baktanke nästa gång jag skriver något om Karin och ni får bilden av en lugn, logisk och ointresserad tjej - att den bilden är fruktansvärt missvisande. Karin kan mycket väl vara en av de galnaste tjejerna jag känner och om jag inte hade varit vän med henne så hade jag nog nästan varit lite rädd för henne om jag ska vara helt ärlig...

Faran med att läsa för mycket...

Kände att inlägget nedan och min rädsla för att drabbas av skörbjugg kräver en liten förklaring. Häromdagen låg Karin och jag och solade och läste och följande samtal utspelade sig:

Jag (läser med förfäran i min bok om hur folk dör till höger och vänster i skörbjugg. Verkar för övrigt vara en ganska smärtsam och otrevlig död): Du...
Karin: Mmm
Jag: Hur får man skörbjugg?
Karin (aningens förvånat): Tja, man äter inte tillräckligt varierat.
Jag (med en tendens till hysteri rösten): Vaddå varierat? (Funderar över hur få rätter jag egentligen kan tillaga och undrar om det är tillräckligt)
Karin: Nej, alltså... man får inte i sig C-vitamin, då drabbas man av skörbjugg.
Jag (eftertänksamt): Jag kan inte minnas när jag senast åt en apelsin...

Att leva med hypokondri...

Var och handlade med Playan idag...

Jag: Åh, just ja! Jag ska ju ha apelsinjuice också.
Playboy: Köpte inte du det häromdan?
Jag: Mumlar lite tyst och osammanhängande och hoppas att Playboy ska släppa ämnet.
Playboy: Köpte inte du till och med 2 juicekartonger?
Jag: Mumlar fortfarande lite tyst något om att juice är gott
Playboy: Tittar uppfodrande på mig
Jag (lite upprört och kanske aningens för högt): Ja, men jag kanske är orolig att jag ska få skörbjugg! Okej?!


Broken record

Jag vet inte, men kanske har jag eventuellt skrivit ganska så många inlägg om min uppsats på senaste tiden...


Mamma: Är du klar med uppsatsen  nu?
Jag: Ja, i stort sett. Det känns jättebra, jag är jättenöjd!
Mamma: Mmm, vad bra. Då kanske du kan skriva om  något annat än uppsatsen i din blogg då?

RSS 2.0