Faran med att läsa för mycket...
Kände att inlägget nedan och min rädsla för att drabbas av skörbjugg kräver en liten förklaring. Häromdagen låg Karin och jag och solade och läste och följande samtal utspelade sig:
Jag (läser med förfäran i min bok om hur folk dör till höger och vänster i skörbjugg. Verkar för övrigt vara en ganska smärtsam och otrevlig död): Du...
Karin: Mmm
Jag: Hur får man skörbjugg?
Karin (aningens förvånat): Tja, man äter inte tillräckligt varierat.
Jag (med en tendens till hysteri rösten): Vaddå varierat? (Funderar över hur få rätter jag egentligen kan tillaga och undrar om det är tillräckligt)
Karin: Nej, alltså... man får inte i sig C-vitamin, då drabbas man av skörbjugg.
Jag (eftertänksamt): Jag kan inte minnas när jag senast åt en apelsin...
Jag (läser med förfäran i min bok om hur folk dör till höger och vänster i skörbjugg. Verkar för övrigt vara en ganska smärtsam och otrevlig död): Du...
Karin: Mmm
Jag: Hur får man skörbjugg?
Karin (aningens förvånat): Tja, man äter inte tillräckligt varierat.
Jag (med en tendens till hysteri rösten): Vaddå varierat? (Funderar över hur få rätter jag egentligen kan tillaga och undrar om det är tillräckligt)
Karin: Nej, alltså... man får inte i sig C-vitamin, då drabbas man av skörbjugg.
Jag (eftertänksamt): Jag kan inte minnas när jag senast åt en apelsin...
Kommentarer
Postat av: Anonym
Haha, jag framstår alltid så lugn och logisk (ointresserad?) i din blogg. Tänk vad långt ifrån sanningen det är.
Postat av: Anna
Haha ja, känner spontant att jag borde göra något åt det... Så här kan vi ju inte ha det!
Trackback
