Att lära av sina misstag

Förra veckan hade jag en skriftlig examinationsuppgift som jag sköt upp och sköt upp och sköt upp tills det slutade med att jag satt vaken i stort sett hela natten och skrev.

Man tycker att jag borde ha lärt mig av det misstaget och därför, iallafall inom en överskådlig framtid, haft lite framförhållning med mina uppgifter för att undvika misstaget ovan. Men icke!
Imorgon har jag en muntlig examinationsuppgift som jag strategiskt skjutit upp att ta tag i hela helgen. Så jag antar att det bara är att koka sig en stor kanna kaffe och sätta igång... Eller snart iallafall... Jag ska bara...

För övrigt så är jag en hejare på att knyta slipsknutar...



Min vän Corinna

Karin påstår att hon verkligen inte kan förstå varför alla säger att de inte skulle bli förvånade om de i framtiden får höra att Karin tagit karriärhoppet från sjuksköterska till seriemördare. Jag vill bara påpeka att jag tycker det talar sitt tydliga språk att Karin under en spelkväll in the middle of nowhere (a.k.a Svärdsjö) inledde två olika konversationer med orden:

Vet ni vad det bästa sättet att döda någon utan att bli upptäckt är?

och

Visste ni att man kan döda någon med insulin också?

För sakens skull vill jag bara säga att samtalen som föregick dessa konversationer inte på något sätt hade med mord, död eller mediciner att göra.

Ett annat exempel som även det talar sitt tydliga språk utspelade sig när Karin och jag var och handlade häromveckan. Karin står och läser på innehållsförpackningen på en vara och mumlar tyst för sig själv:
- Kinin... Det kan man döda någon med.

(Lite  spooky att mitt tangentbord ignorerar r:et när jag försöker skriva Karin och hellre vill få det till Kain - som enligt biblen utförde det första mordet ever....)

Jag har även en liten teori om vem Karins första offer skulle kunna bli: den italienska utbytesstudenten som var mycket upprörd över att det inte fanns en bar på Boysen Beach under introduktionsveckans första kväll. Följande samtal utspelade sig:

Italiensk Utbytesstudent: What's your name?
Karin: Karin
IU: Ah, Corinna
Karin: No, Karin
IU (nickar instämmande): Yes, Corinna
Karin (övertydligt artikulerande): K A R I N
IU (nickar igen): Corinna
Karin (suckar): This is my friend Anna
IU: Ah, Anna
Jag: Yes, and this is Karin
IU: Corinna, yes we've met.

Hoppsan...

Jag har lite råkat glömma bort att skriva här. Eller, nej det är inte riktigt sant. Jag har tänkt på det ibland, men ju längre tiden har gått, desto mer storslagen har jag känt att återkomsten bör vara för att så att säga make up for lost time. Och vad ska jag säga...pressen på ett storslaget inlägg resulterade i - som ni kanske noterat - inget inlägg alls.

Men...nu är jag tillbaka (denna återkomst är inte på något sätt relaterad till att jag har tonvis med plugg jag borde göra eller att min lägenhet är i desperat behov av dammsugning).

Jag har helt skippat planerna på en storslagen återkomst och tänker istället smyga in ett gäng inlägg de närmsta dagarna, som får återberätta alla highlights från de fyra månader jag varit borta (eller, tills jag tröttnar på att skriva om det och lämnar det halvfärdigt som de flesta andra projekt här i bloggen).

Faktum är att jag har skrivit ned lite småsaker som jag tänkt skriva om under tiden jag inte skrivit här, så ett par inlägg borde jag lyckas slänga in innan glömmer bort helt vad jag håller på med och börjar skriva om något annat...

För att inte chocka er så tror jag att jag avslutar det här inlägget här - men håll utkik, fler inlägg kommer med största sannolikhet att dyka upp under kvällen.

Som en liten teaser inför kommande inlägg kan jag avslöja att bland annat Karins seriemördartendenser kommer att diskuteras...

RSS 2.0