Guldfiskminne

Mitt guldfiskminne har slagit till med en rejäl blackout, anledningen till att jag inte skrivit på så länge är helt enkelt att jag råkade glömma bort att jag hade en blogg. Besöksstatistiken påminde mig dessutom om att det fortfarande finns några trogna läsare som kikar in med jämna mellanrum. Jag är så ledsen, jag skyller allt på mitt guldfiskminne. (Visst var det en aningens mer kreativ ursäkt än den gamla vanliga "Jag har inte haft tid, för jag har ett så intressant och spännande liv", som jag brukar köra med?)

Mitt jullov hemma i Nyköping råkade lite ofrivilligt bli förlängt. Eller ofrivilligt, jag trivs ju himlans bra här hemma i Nyköping, så det är inte på något vis otrevligt, det var bara inte min mening att bli kvar så här länge. Men dessvärre råkade jag på nyårsafton tappa bort min nyckelknippa. Och inte vilken nyckelknippa som helst, utan nyckelknippan innehållandes den enda nyckeln i hela världen till min bil. Jo då så att...2011 startade ju bra. Superbra för att vara exakt.

"Jävla skit också att du inte har några kriminella vänner!" utbrast mamma när jag talade om att jag nog inte kände någon som kunde bryta sig in i min bil och tjuvkoppla den. Antar att jag har kommit upp i den åldern då föräldrar inte längre oroar sig över ens umgänge, utan blint litar på att man kan ta vara på sig själv.

Just ja, för att göra saken bara aningens lite värre så står bilen parkerad på en betalparkering - men, eftersom jag inte kommer in i bilen så kan jag ju inte lägga i någon parkeringsbiljett. Hittills har det dock gått bra, jag har stått där i över en vecka och jag har inte fått en enda böter. Vad Nyköpings Kommun än gör med sina pengar, så är det inte att anställa lapplisor iallafall.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0