Annsann

Som rubriken lyder finns det ju en låt som heter (eller förresten...heter den det eller är det bara refrängen som går så?). Hur som helst, vad jag menade med att välja just den rubriken var att det inte alls är så. Inte för mig i alla fall. Eller, inte här i min lilla blogg i alla fall. Tror att jag har inlett nästan vartenda inlägg den senaste tiden med någon slags variant av "Förlåt för att jag är så fruktansvärt dålig på att uppdatera".

En kort resumé av Tallinresan om det nu var någon som ville veta:

1. Jag anländer till Sthlm.

2. Yoyo och David möter upp den förvirrade lantisen som inte vågar ta ett steg utanför centralstationen utan karta och kompass, alternativt en guide. (Om någon nu inte fattade så är det alltså jag som är lantisen)

3. Efter omfattande diskussioner om vart, när och i vilken form intas föda. (Mamma, jag vill att du ska veta att jag påpekade att det är bra att man äter ordentligt innan man börjar dricka så att man inte blir för full. Några förmaningar har allt fastnat.)

4. Med hjälp av Davids moderna iphone lyckas vi lista ut inte bara vilken buss vi ska ta utan även vart vi ska kliva på den. Med hjälp av en trevlig gubbe på bussen lyckas vi även lista ut vart vi ska kliva av för att slippa springa (något vi dock har erfarenhet av från tidigare år).

5. Vi kliver på båten. Alla håller uppmärksamt utkik efter "Hej, hej"-människorna som brukar hälsa alla välkomna. Besviket konstateras det dock att de nog håller hus på Finlands-färjorna och inte Tallin-färjorna.

6. Relativt snabbt hittar vi vår hytt, dumpar sakerna och letar rätt på baren. Beställer och konstaterar sedan att det är Happy Hour i baren. Dock ingår den drick avi köpt (så klart) inte i Happy Hour. Den dricks snabbt upp och Happy Hour drinkar beställs.

7. Nu kom jag på hur lång tid det skulle ta samt hur otroligt långt inlägget skulle bli om jag fortsatte återberätta hela kryssningen så här. Framförallt så tror jag att ni (och jag) skulle tröttna rätt så fort.

Jag bjuder på lite gott och blandat istället.

Mycket viktigt är att jag och Yoyo faktiskt såg en säl bredvid båten när vi precis lämnat Tallin. Tyvärr är det ingen som tror oss. Men jag lovar, lovar, lovar att vi faktiskt såg en säl.

Förlåt, men jag måste slänga in ett litet internskämt här ifall att Yoyo skulle trilla in här och läsa. Varför har man så dålig humor när man är i Tallin?

Måste även återberätta en konversation som ägde rum andra kvällen ombord (det är viktigt att påpeka att det var andra kvällen, eftersom jag då inte bara var onykter, utan även bakis, och som vi alla vet så är det tillåtet att vara otroligt korkade när man är bakis).

Någon frågar hur Yoyo och jag känner varandra. Vi berättar att vi pluggar ihop (eller, typ men vem orkar förklara det på fyllan?)
Yoyo: Det är sjukt egentligen. Jag har hängt i Nyköping i typ tre år, och sen när jag flyttar upp till Falun så träffar jag en tjej därifrån.
Jag (helt seriöst och mycket, mycket nyfiket): Va? Vem då?
Yoyo: Du Anna. Du.
Jag (besviket eftersom jag precis insett att det alltså inte rör sig om en ännu ofunnen vän från min hemstad): Jaha...

Självklart hände massa mer skojiga och tokiga saker (jag säger bara, om David någonsin skulle vilja bjuda på Pringles så var skeptisk, var mycket skeptisk...), men nu måste jag verkligen ta tag i pluggandet som jag ägnat hela kvällen åt att skjuta upp.