Tidsoptimisten
För drygt ett år sedan skrev jag ett inlägg om hur mina vänner anpassat sig till mina dåliga sidor. När jag var hemma i Nyköping för någon vecka sedan och planerade in en tv-spelssöndag med familjen Löfgren resonerade Linus kring min oförmåga att hålla tider.
Linus: Men ska vi bestämma en tid då? Så kan jag och Jenny sitta här och skratta när du dyker upp två timmar för sent?
Uppmärksamma läsare kanske la märke till att jag refererade till familjen som familjen Löfgren och inte familjen Karlsson/Löfgren som jag annars brukar. För ungefär en vecka sedan trillade nämligen ett mms in, med en bild på Jenny, Linus och barnen med texten "Nu är vi gifta!" under. Bara så där!
Jag funderar på att komponera ett litet tal som jag kan hålla nästa gång vi har tv-spelssöndag och jag kommer springandes från parkeringen med andan i halsen två timmar försenad.
För övrigt så dök jag upp exakt på minuten två timmar försenad - och då var de inte hemma, eftersom ingen räknat med att jag skulle komma "i tid".
Linus: Men ska vi bestämma en tid då? Så kan jag och Jenny sitta här och skratta när du dyker upp två timmar för sent?
Uppmärksamma läsare kanske la märke till att jag refererade till familjen som familjen Löfgren och inte familjen Karlsson/Löfgren som jag annars brukar. För ungefär en vecka sedan trillade nämligen ett mms in, med en bild på Jenny, Linus och barnen med texten "Nu är vi gifta!" under. Bara så där!
Jag funderar på att komponera ett litet tal som jag kan hålla nästa gång vi har tv-spelssöndag och jag kommer springandes från parkeringen med andan i halsen två timmar försenad.
För övrigt så dök jag upp exakt på minuten två timmar försenad - och då var de inte hemma, eftersom ingen räknat med att jag skulle komma "i tid".
Kommentarer
Trackback
