Annsann

Något som jag funderar över ibland när jag inte har något bättre för mig är vilken hårfärg jag egentligen har. Naturligt alltså, för till och med jag kan ju klart och tydligt se att jag har någon slags brun nyans i håret nu.

Första gången jag färgade håret var i högstadiet nån gång, och då färgade jag det ljusare. Med några färre mindre lyckade undantag (rött är verkligen inte min färg, i synnerhet inte morotsrött!) så var jag sedan ljust blond tills för några år sedan.
Nu är jag alltså i ständigt skiftande nyanser mörkhårig.

Så långt allt väl. Vad som då leder till min ovanstånde fundering är följande: När jag var blond hade jag mörk utväxt som i konstrast med mitt ljusa hår såg ut ungefär som den färg jag nu har i resten av håret. Men - det är här allt snurrar till sig. Nu, när jag är mörkhårig så har jag ljus utväxt, vilket leder till att jag med uppsatt hår ser rätt så tunnhårig ut. Den ljusa utväxten i kontrast till det mörka håret ser ut ungefär som den färg jag hade i resten av håret för några år sedan. Men då hade jag ju som sagt mörk utväxt...

Det är sådana här funderingar som leder till att man så småningom blir galen, så det bästa vore nog att utan vidare funderingar knata ned till affären och köpa en toning för att dölja min begynnande tunnhårighet.

Tänk ändå vad mycket lättare livet hade vart om jag hade fullföljt min perukplan...