Annsann

Familjen är splittrad. Vi är uppdelade i två läger. Anledningen till detta är att en fasan har flyttat in i vedhögen. Nu är ju inte vedhögen en hög i ordets rätta bemärkelse, utan snarare fint uppstaplade högar under en presenning. Det är nog riktigt mysigt att bo där om man är en stackars frusen liten fasan. Speciellt eftersom de yttre staplarna är blöta av snö, vilket tvingat familjen att hämta ved från de inre staplarna och därmed byggt nästan som ett litet hus åt fasanen. Men, nu var det ju inte vedhögens utformning jag skulle berätta för er om. Jag skulle berätta för er om hur fasanen som bor i vedhögen splittrat familjen i två läger.
På ena sidan står mamma med filosofin: "Även djuren ska få ha julefrid". På andra sidan står pappa med filosofin: "Jag har hört att fasan smakar gott". Jag klev snabbt in i rollen som Ghandi och började medla. "Vi kanske kan nacka fasanen på juldagen" försökte jag föreslå.

Jag vet inte riktigt vart vi står nu. Jag vacklade ett kort tag nästan över på pappas sida och övervägde om det inte trots allt vore lite spännande med en fasan på julbordet. "Det är pappas pojke (lång tystnad) eller jag menar flicka" sa pappa då.

Vi får väl se hur länge den stackars fasan i vedhögen får leva. Pappa försökte för en liten stund sedan undersöka hur resten av familjen skulle ta det om fasanen råkade ut för en liten "olycka": "Om jag skulle tappa ett vedträ i huvudet på honom när jag är ute och hämtar ved, då kan du ju inte skylla på mig". Detta besvarades dock med en mycket misstänksam blick från mamma.