Julklappsångesten

För bara en liten stund sedan slog det mig att imorgon är det bara en månad kvar till jul. Först tyckte jag att det var en rätt så mysig tanke (bortsett från att jag saknar snön nåt enormt!!) och förmodligen myslog jag lite så där som gamla tanter i filmer brukar göra när något är så där riktigt mysigt.
Sedan kom den. Helt utan förvarning slog den ned som en bomb. Julklappsångesten.

Egentligen tycker jag om nästan alla aspekter av julklappandet. Jag tycker om att planera vad jag ska köpa och till vem, jag tycker om att slå in julklapparna så där klurigt så det inte syns eller känns vad det är (och sedan tvinga alla att klämma, skaka och känna och gissa vad det är (och självklart fnittra hysteriskt när de absolut inte kan gissa vad det är eftersom julklappen är så klurigt inslagen)).
Men jag hatar, verkligen HATAR att springa runt på stan med en miljard andra stressade människor och införskaffa julklapparna. Jag får panik, blir irriterad och vill bara skrika och gråta på samma gång!

Kan ni gissa vilken dag jag oftast gör de flesta av mina julklappsinköp? Dagen innan julafton. Då är det som värst.  Varför? Jag vet inte, jag antar att jag in i det sista hoppas att julklapparna ska inhandla sig själva och sedan bara matrealisera sig i min lägenhet så jag kan ta itu med att slå in dem. Hittills har det inte funkat så bra måste jag erkänna...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0