Annsann

Idag beger jag mig tillbaka till Falun igen. En sak som faktiskt är lite rolig (eller nja, egentligen inte, men i brist på bättre saker att skriva om så får det räknas som roligt) är att jag oftast kallar både Falun och Nyköping för hemma. På vilket sätt är det roligt undrar ni så klart nu.
Jo, som jag sa så är det ju inte roligt egentligen, och nu vet jag inte riktigt hur jag hade tänkt att jag på ett smidigt sätt skulle glida in i förklaringen till varför det är roligt, så jag bara kastar mig rakt in och hoppas på att ni hänger med.

Så här låter det ungefär när jag ska förklara för någon (vilket håll jag än ska åka från) ungefärligen vilken tid jag borde anlända:
- Jag åker hemifrån om en timme ungefär, då borde jag vara hemma runt fyra.

Jo, jag vet, det var egentligen inte det minsta roligt, men ni kan inte säga att jag inte förvarnade er!

Sen är jag alltid så seg på att komma iväg också, oavsett åt vilket håll jag åker. Vilket är förklaringen till varför jag sitter här när jag egentligen borde sitta på vägen till Falun. Eller nej, inte rent bokstavligt sitta på vägen till Falun fattade ni väl? Utan sitta i bilen som befinner sig på vägen till Falun så klart.