Annsann

Nu är ni lite förvånade va? Klockan är strax efter tio och Anna är vaken. Tänk då vad förvånade ni ska bli när jag berättar att jag redan hunnit med att vara vaken i fyra timmar. Och att jag för fyra timmar sedan skuttade upp ur sängen med ett leende. Okej, den sista meningen var ren lögn, men resten är faktiskt sant. Nu var det ju visserligen inte helt frivilligt, eftersom jag var på jobbet och därmed inte hade något annat val än att kliva upp. Men ändå, lite imponerad blir man. Jag är iallafall sjukt imponerad.

Ibland undrar jag om det är något fel på mig. Jag klarar verkligen, verkligen inte av att gå upp tidigt på morgnarna. Det är det värsta jag vet. Jag skulle kunna sträcka mig så långt som att säga att jag hatar det.
Nu tänker säkert flera av er att nej, vem gillar att gå upp på morgnarna. Men jag menar att jag har extremt svårt att gå upp på morgnarna. Pratade med en jobbarkompis igår och hon berättade att hon också har så svårt att kliva upp på morgnarna.
"När jag är ledig kan jag lätt sova till tio" sa hon. 10? Det klassar jag som att gå upp tidigt. Jag brukar ställa klockan för att ta mig upp ur sängen till tio. Men jag insåg att jag skulle låta så otroligt...lat?...seg?...slö?, så jag nickade bara instämmande. Studentlivet är hårt.

Känner att om ungefär ett år, när jag är klar med min utbildning och måste börja jobba igen så kommer det kännas hårt för fröken Anna. Mycket hårt. För att vara så där roligt dubbeltydig så skulle man kunna säga att det kommer att bli ett hårt uppvaknande.