Annsann

Pappa håller på och gör en liten check-up på bilen (med tanke på statistiken gällande mig och bilar är det nog säkrast så) innan det är dags för avresa mot Falun. När jag började packa? Jo, för ungefär 10 minuter sen. Jag är alltid ute i sista minuten. När jag och Marina skulle till Cypern förra sommaren drömde jag till och med mardrömmar (ni vet, såna där där man springer allt vad man kan men kommer ändå aldrig fram) om att planet skulle åka och jag hade inte hunnit packa någonting och till slut fick jag åka med en tom resväska typ... När jag packade inför Cypern? Nån gång sent på kvällen innan vi skulle åka - trots mardrömmarna.

Jo, antar att de få läsare som finns kvar är hysteriskt nyfikna på hur det går för mig och min bil. Renaulten går superbra. Och jag har fått en stereo också - med en hypermodern CD-spelare!!
Dock så finns det ju (så klart) några smärre problem...
Problem 1: Efter att ha installerat stereon talade Linus om att han inte hade någon sådan där silvrig hållar-grej hemma, men att det nog går ändå. (Självklart använde han ett helt annat ord än silvrig hållar-grej, men jag tyckte den beskrivningen passade bäst). Och jo då, det går bra. Men...om man bromsar för häftigt så stänger stereon av sig - och slår på sig - och stänger av sig - och slår på sig - osv...
Men jag vet inte, det kanske bara var en pik från hans sida att jag borde köra lite lugnare?? (eller mjukare kanske man säger?)
Problem 2: Euforiskt lycklig över att äntligen ha en stereo med CD-SPELARE slet jag åt mig första bästa skiva jag hittade. Initialerna Ä.T stod det med stora bokstäver på skivan, jag tycker att detta kanske borde ha hindrat mig från att välja just den skivan - men som sagt jag slet åt mig första bästa. Slår på stereon och vad strömmar ur högtalarna? Jo, Kalles musik. Kalles musik är sällan vad andra männsikor skulle kalla för musik. Jag kallar det för skrän. Tror att det kanske fanns en eller två låtar som skulle duga under kriget (och som Karin en gång så vist sade: Det är ju krig i Irak. (Nu när jag läser var detta inte ens hälften så roligt som när hon sa det, men det kanske var en sån där you-had-to-be-there situation)).
Hur som helst, jag lyssnade på de enda två låtarna som jag kände igen (skivan var för övrigt sjukt gammal, eftersom initialerna Ä.T skvallrar om att den är från Britsen-tiden). När jag sedan skulle byta skiva så upptäckte jag att det inte gick. Stereon surrar lite, försöker spotta ut skivan, men det går liksom inte hela vägen och skivan åker tillbaka in.
Hade jag vetat att det inte skulle gå att byta skiva så skulle jag ha valt en bättre skiva. Men, det är klart, det hade ju på något sätt inte vart lika komiskt.

Nehejnej, nu ska jag ge mig ut i blåsten på min enmanna-roadtrip till Falun!