Hur korkad känner jag mig just nu?
Svar: Otroligt!
Har nästan kollat klart på filmen jag ska se inför seminariet imorgon. Sen är det ju så här att det här med att läsa instruktioner inte riktigt är min grej, skummade lite snabbt igenom schemat, såg att det stod något om film och Stolthet och Fördom. Alldeles precis nyss upptäckte jag att jag har sett fel filmatisering, jag har sett den från 2006, men skulle ha sett den från 1995.
Men, men hur mycket kan två filmatiseringar av samma bok skilja sig egentligen?
Jag bjöd in Playboy att titta på Stolthet och Fördom med mig. Han påstod att han hemskt gärna ville, men inte kunde för han var tvungen att tvätta håret. Jag tror han ljuger, för han har faktiskt inget hår.
När vi ändå pratar om Playboy så kan jag tala om att jag pratade med honom i telefon när jag gick hem från fotbollen. Som alla som bor i Falun redan vet så är Boysen en jävla labyrint där alla hus ser likadana ut. Läs följande konversation och försök sedan gissa hur smart killen är på en skala:
Jag: Nu är jag helt jävla vilse. Vet inte ens åt vilket håll jag ska gå.
Playboy: Men vart är du då?
Jag: ...Men, hallå? Jag är vilse, det går liksom lite ut på att jag inte vet
vart jag är.
För övrigt så hade jag en nära-döden upplevelse för en liten stund sedan. Snubblade över ett par skor (förstår inte vem det kan vara som är så dum att hon ställer skorna mitt på golvet) och föll handlöst rakt ned i golvet. Som tur var fångades fallet upp av mitt skoställ som fortfarande står mitt på golvet eftersom jag inte har fått tummen ur och möblerat det där det ska vara.
Nu kanske inte ni tycker att det här var en nära-döden upplevelse, men tänk er om jag hade slagit huvudet i skostället och blivit medvetslös. Då hade jag legat där. Det hade säkert tagit flera veckor innan någon hade hittat mig. Jag kanske borde skaffa ett sånt där larm som mormor har, där det sitter som en liten knapp på ett armband och om man trillar någonstans i lägenheten och trycker på knappen så kommer det någon och hjälper en. Fast å andra sidan, om jag hade blivit medvetslös så hade jag ju ändå inte kunnat trycka på knappen, så det hade ju varit rätt så meningslöst. Jag kanske borde anlita någon som kommer och kollar till mig ett par gånger om dagen istället, bara kollar att jag fortfarande lever typ. Ska spåna på den idéen ett tag tror jag.
Har nästan kollat klart på filmen jag ska se inför seminariet imorgon. Sen är det ju så här att det här med att läsa instruktioner inte riktigt är min grej, skummade lite snabbt igenom schemat, såg att det stod något om film och Stolthet och Fördom. Alldeles precis nyss upptäckte jag att jag har sett fel filmatisering, jag har sett den från 2006, men skulle ha sett den från 1995.
Men, men hur mycket kan två filmatiseringar av samma bok skilja sig egentligen?
Jag bjöd in Playboy att titta på Stolthet och Fördom med mig. Han påstod att han hemskt gärna ville, men inte kunde för han var tvungen att tvätta håret. Jag tror han ljuger, för han har faktiskt inget hår.
När vi ändå pratar om Playboy så kan jag tala om att jag pratade med honom i telefon när jag gick hem från fotbollen. Som alla som bor i Falun redan vet så är Boysen en jävla labyrint där alla hus ser likadana ut. Läs följande konversation och försök sedan gissa hur smart killen är på en skala:
Jag: Nu är jag helt jävla vilse. Vet inte ens åt vilket håll jag ska gå.
Playboy: Men vart är du då?
Jag: ...Men, hallå? Jag är vilse, det går liksom lite ut på att jag inte vet
vart jag är.
För övrigt så hade jag en nära-döden upplevelse för en liten stund sedan. Snubblade över ett par skor (förstår inte vem det kan vara som är så dum att hon ställer skorna mitt på golvet) och föll handlöst rakt ned i golvet. Som tur var fångades fallet upp av mitt skoställ som fortfarande står mitt på golvet eftersom jag inte har fått tummen ur och möblerat det där det ska vara.
Nu kanske inte ni tycker att det här var en nära-döden upplevelse, men tänk er om jag hade slagit huvudet i skostället och blivit medvetslös. Då hade jag legat där. Det hade säkert tagit flera veckor innan någon hade hittat mig. Jag kanske borde skaffa ett sånt där larm som mormor har, där det sitter som en liten knapp på ett armband och om man trillar någonstans i lägenheten och trycker på knappen så kommer det någon och hjälper en. Fast å andra sidan, om jag hade blivit medvetslös så hade jag ju ändå inte kunnat trycka på knappen, så det hade ju varit rätt så meningslöst. Jag kanske borde anlita någon som kommer och kollar till mig ett par gånger om dagen istället, bara kollar att jag fortfarande lever typ. Ska spåna på den idéen ett tag tror jag.
Kommentarer
Trackback
