Hoppe lille katten
Men ååhh, vad jag egentligen borde plugga.
Men åhh, vad jag verkligen inte har någon lust.
Men ååhh, vad mammas katt stirrar argt på mig från köket. Mammas katt Cesar (döpt efter Julius Ceasar) tycker inte om mig. På riktigt, nu tittar han på mig med en blick som säger "Men va fan? Vad gör du här nu igen?". Jag tror, jag är inte säker, men jag tror, att det kan ha något med det faktum att jag brukar komponera egna sånger till katten som han måste lyssna på. De största hitsen hittills är:
"Hoppe lille katten" (Med en tillhörande dans)
och
"Förste lille tassen"
Fast om jag ska vara helt ärlig så tror jag att den största anledningen till att han inte tycker om mig är att jag aldrig ger honom mat. Nej vänta lite nu, det där lät fel. Det lät ungefär som den där gången jag fick en kampfisk av Lina som jag glömde bort att mata. Vad jag menar är att om det finns någon annan tillgänglig som kan lägga upp mat åt katten så låter jag helst bli. Jag gör det ju om jag måste, men finns det något äckligare än kattmat?
Fikade med Marina idag och vi planerade in ett pepparkakshusbygge när jag kommer hem till jul. I år ska det bli bättre, snyggare...nej förlåt, det där har ni hört förut och vi vet ju alla hur det kommer sluta...
Hur som helst, som det brukar vara när jag och Marina diskuterar så eskalerade planerna snabbt, från att vara ett pepparkakshusbygge till att bli ett pepparkakshusbybygge. Det kommer att bli storslaget...
Marina plockade även ut lite spontansemester, så det bli utgång i helgen. Min syster fyller år imorgon och på söndag kommer släkten och firar. Så här är det: det slår aldrig fel, jag är så gott som alltid bakis när familjen firar födelsedagar. Jag förstår inte hur det går ihop...
Nej, nu måste jag öva, eftersom jag har lovat att väcka min syster med "något mer spännande än en vanlig födelsedagssång" imorgon, jag funderar på en egenkomponerad balett. Sist jag spontankomponerade en balett för att roa min syster så himlade hon med ögonen och muttrade "Undra vem det egentligen är som är storasyster i den här familjen". Men jag vet att hon tycker om det.
Förresten, apropå min syster så spelade vi barngeni tidigare på kvällen. Vår upplaga av barngeni är tillverkad någon gång innan Sovjetunionens fall, så kategorin "Vår värld" kan snarast räknas som historia och "Världen förr" handlar typ om dinosarier. Men vissa saker ändras ju inte med tiden, berg är ju fortfarande (typ) lika höga, och berg flyttas ju inte heller flera tusen mil, och berg byter ju inte heller namn. Nu undrar ni säkert varför denna fixering vid berg? Jo...min syster påstod att Sveriges högsta berg heter Kilimanjaro...
Men åhh, vad jag verkligen inte har någon lust.
Men ååhh, vad mammas katt stirrar argt på mig från köket. Mammas katt Cesar (döpt efter Julius Ceasar) tycker inte om mig. På riktigt, nu tittar han på mig med en blick som säger "Men va fan? Vad gör du här nu igen?". Jag tror, jag är inte säker, men jag tror, att det kan ha något med det faktum att jag brukar komponera egna sånger till katten som han måste lyssna på. De största hitsen hittills är:
"Hoppe lille katten" (Med en tillhörande dans)
och
"Förste lille tassen"
Fast om jag ska vara helt ärlig så tror jag att den största anledningen till att han inte tycker om mig är att jag aldrig ger honom mat. Nej vänta lite nu, det där lät fel. Det lät ungefär som den där gången jag fick en kampfisk av Lina som jag glömde bort att mata. Vad jag menar är att om det finns någon annan tillgänglig som kan lägga upp mat åt katten så låter jag helst bli. Jag gör det ju om jag måste, men finns det något äckligare än kattmat?
Fikade med Marina idag och vi planerade in ett pepparkakshusbygge när jag kommer hem till jul. I år ska det bli bättre, snyggare...nej förlåt, det där har ni hört förut och vi vet ju alla hur det kommer sluta...
Hur som helst, som det brukar vara när jag och Marina diskuterar så eskalerade planerna snabbt, från att vara ett pepparkakshusbygge till att bli ett pepparkakshusbybygge. Det kommer att bli storslaget...
Marina plockade även ut lite spontansemester, så det bli utgång i helgen. Min syster fyller år imorgon och på söndag kommer släkten och firar. Så här är det: det slår aldrig fel, jag är så gott som alltid bakis när familjen firar födelsedagar. Jag förstår inte hur det går ihop...
Nej, nu måste jag öva, eftersom jag har lovat att väcka min syster med "något mer spännande än en vanlig födelsedagssång" imorgon, jag funderar på en egenkomponerad balett. Sist jag spontankomponerade en balett för att roa min syster så himlade hon med ögonen och muttrade "Undra vem det egentligen är som är storasyster i den här familjen". Men jag vet att hon tycker om det.
Förresten, apropå min syster så spelade vi barngeni tidigare på kvällen. Vår upplaga av barngeni är tillverkad någon gång innan Sovjetunionens fall, så kategorin "Vår värld" kan snarast räknas som historia och "Världen förr" handlar typ om dinosarier. Men vissa saker ändras ju inte med tiden, berg är ju fortfarande (typ) lika höga, och berg flyttas ju inte heller flera tusen mil, och berg byter ju inte heller namn. Nu undrar ni säkert varför denna fixering vid berg? Jo...min syster påstod att Sveriges högsta berg heter Kilimanjaro...
Kommentarer
Trackback
