Helan går
Sitter och plockar i mig lite mat innan det är dags att bege sig mot Nyköping. Sist jag gav mig ut på en liknande enmannaroadtrip, fast åt omvänt håll. Så berättade jag ju hur jag inte kan byta skiva i min bil och därför måste lyssna på Kalles musik.
Problem solved. Dock inte tillfredsställande. Efter lite meckande med en kniv lyckades jag få ut skivan (eller okej, pappa meckade och visade mig sedan hur man gör). Och ett tag gick det att på detta vis byta skiva. Tills för någon vecka sedan. Jag meckade ut skivan och det går inte att sätta i en ny. CD-spelaren tror fortfarande att det är en skiva i och "CD error" blinkar hysteriskt i displayen.
Så, nu är jag återigen fast med bara radio. Problemet när man ger sig ut på längre roadtrips är ju att man helat iden måste söka efter nya radiostationer, vilket oftast slutar med att man hamnar någonstans där "Dansbandshits från 80-talet" är den enda kanalen man får in.
Förut, innan jag fick en fungerande radio så brukade jag ju sjunga för mig själv alternativt lyssna på mp3. Men efter att jag trasslade in hörlurarna i ratten så vet jag inte om jag vågar lyssna på mp3 när jag kör. Problemen om jag skulle vilja sjunga är följande:
1. Jag har extremt dålig sångröst.
2. Jag kan inga texter (hitta på orden själv funkar bara so far)
3. Punkt 2 leder till att någonstans i höjd med Strängnäs har hela min repertoar av texter tagit slut och det enda jag har kvar är snapsvisor. Det kan jag däremot en hel del. Men det känns så fel på något sätt, att sjunga snapsvisor när man kör bil.
Så, om någon skulle känna sig manad så slå mig en signal om en och en halv timma eller så. Då är jag på väg och har nog kommit så pass långt att mottagningen på radion börjat bli dålig (eller snarare, kanalerna har börjat bli dåliga...)
Måste ju även tala om att jag har hittat mina färgglada pluppar. Helt ärligt talat så har jag ingen aning om hur det gick till eller vart de har varit. Jag struttade runt och packade och visslade för mig själv i godan ro när jag helst plötsligt hajade till. På soffan, helt öppet, helt omöjliga att missa ligger de. Mina färgglada pluppar.
Men hur kom de dit? Det finns nämligen inte en chans att de låg där igår när jag letade. Nog för att jag inte är särskilt duktig på att leta, men det där hade jag inte missat. Dom syntes ju liksom på mils avstånd.
Problem solved. Dock inte tillfredsställande. Efter lite meckande med en kniv lyckades jag få ut skivan (eller okej, pappa meckade och visade mig sedan hur man gör). Och ett tag gick det att på detta vis byta skiva. Tills för någon vecka sedan. Jag meckade ut skivan och det går inte att sätta i en ny. CD-spelaren tror fortfarande att det är en skiva i och "CD error" blinkar hysteriskt i displayen.
Så, nu är jag återigen fast med bara radio. Problemet när man ger sig ut på längre roadtrips är ju att man helat iden måste söka efter nya radiostationer, vilket oftast slutar med att man hamnar någonstans där "Dansbandshits från 80-talet" är den enda kanalen man får in.
Förut, innan jag fick en fungerande radio så brukade jag ju sjunga för mig själv alternativt lyssna på mp3. Men efter att jag trasslade in hörlurarna i ratten så vet jag inte om jag vågar lyssna på mp3 när jag kör. Problemen om jag skulle vilja sjunga är följande:
1. Jag har extremt dålig sångröst.
2. Jag kan inga texter (hitta på orden själv funkar bara so far)
3. Punkt 2 leder till att någonstans i höjd med Strängnäs har hela min repertoar av texter tagit slut och det enda jag har kvar är snapsvisor. Det kan jag däremot en hel del. Men det känns så fel på något sätt, att sjunga snapsvisor när man kör bil.
Så, om någon skulle känna sig manad så slå mig en signal om en och en halv timma eller så. Då är jag på väg och har nog kommit så pass långt att mottagningen på radion börjat bli dålig (eller snarare, kanalerna har börjat bli dåliga...)
Måste ju även tala om att jag har hittat mina färgglada pluppar. Helt ärligt talat så har jag ingen aning om hur det gick till eller vart de har varit. Jag struttade runt och packade och visslade för mig själv i godan ro när jag helst plötsligt hajade till. På soffan, helt öppet, helt omöjliga att missa ligger de. Mina färgglada pluppar.
Men hur kom de dit? Det finns nämligen inte en chans att de låg där igår när jag letade. Nog för att jag inte är särskilt duktig på att leta, men det där hade jag inte missat. Dom syntes ju liksom på mils avstånd.
Kommentarer
Trackback
