Brott och Straff
Som ni kanske märkt av tidigare inlägg så är jag för tillfället helt inne i tv-serien Criminal Minds. För er som aldrig sett det kan jag ge en kort liten resumé. Criminal Minds handlar om "Behaviour Analysis Unit" på FBI, alltså en grupp som arbetar med gärningsmannaprofiler av seriemördare.
Det är lite jobbigt när man är så där inne i en tv-serie, man är uppe nästan hela nätterna. Vid 23-tiden på kvällen så tänker man "Bara ett avsnitt till". Men... när det avsnittet är slut så tänker man igen "Bara ett avsnitt till", ända tills ögonlocken trillar ihop av trötthet.
Hur som helst. Vad jag ville komma till var att skulle förmodligen kunna bli seriemördare utan att åka dit. Jag har haft en lycklig barndom. Mina föräldrar är världens snällaste och fortfarande gifta. Inga trauman eller något sådant. Alla seriemördare i Criminal Minds har antingen haft en sjukt taskig barndom eller genomlidit något slags trauma i barndomen. En profilerare hade aldrig kunnat peka ut mig om jag var seriemördare.
Fast å andra sidan känner jag inget trängande behov av att bli seriemördare, så de där profilerarna kanske inte är helt fel ute ändå?
Och ja, jag vet fortfarande att det är ett tv-program och att det säkerligen, i verkligheten, finns seriemördare som inte stämmer in på profilerna. Men ändå...när jag tittar på film eller tv-serier tycker jag om att befinna mig i min lilla bubbla där allt som händer på skärmen är obestridligt sant - inga överdrifter eller försköningar. Det bara är så.
Min vardag för tillfället genomsyras av brott och kriminalhistorier. När jag skriver detta har jag precis tagit en paus ifrån mitt otroligt effektiva pluggande. Håller på att analysera Brott och straff inför en presentation imorgon. Självklart kan jag inte låta bli att dra paralleller mellan Brott och straff och Criminal Minds. Undra om BAU hade kunnat pricka in Raskolnikov om de hade blivit kallade till brottsplatsen och gjort en gärningsmannaprofil? Säkerligen, de är ju oövervinneliga.
Fast å andra sidan var ju inte Raskolnikov seriemördare, så BAU hade kanske inte engagerat sig i det fallet om de båda hade funnits på riktigt och samtidigt. Fast å andra sidan igen så hade ju säkerligen Raskolnikov utgjort en ganska intressant psykologisk profil... Kanske borde mejla manusförfattarna till Criminal Minds om idén att göra en adaption av Brott och Straff i något avsnitt. Sen blir jag miljonär för att de tycker att min idé är alldeles strålande och sen lever jag lycklig i alla mina dagar.
Nej, nu ska jag sluta svamla och försöka få något vettigt gjort. Har egentligen en megalång mental lista på saker jag borde hinna med att göra innan jag åker till Nyköping på onsdag...
Det är lite jobbigt när man är så där inne i en tv-serie, man är uppe nästan hela nätterna. Vid 23-tiden på kvällen så tänker man "Bara ett avsnitt till". Men... när det avsnittet är slut så tänker man igen "Bara ett avsnitt till", ända tills ögonlocken trillar ihop av trötthet.
Hur som helst. Vad jag ville komma till var att skulle förmodligen kunna bli seriemördare utan att åka dit. Jag har haft en lycklig barndom. Mina föräldrar är världens snällaste och fortfarande gifta. Inga trauman eller något sådant. Alla seriemördare i Criminal Minds har antingen haft en sjukt taskig barndom eller genomlidit något slags trauma i barndomen. En profilerare hade aldrig kunnat peka ut mig om jag var seriemördare.
Fast å andra sidan känner jag inget trängande behov av att bli seriemördare, så de där profilerarna kanske inte är helt fel ute ändå?
Och ja, jag vet fortfarande att det är ett tv-program och att det säkerligen, i verkligheten, finns seriemördare som inte stämmer in på profilerna. Men ändå...när jag tittar på film eller tv-serier tycker jag om att befinna mig i min lilla bubbla där allt som händer på skärmen är obestridligt sant - inga överdrifter eller försköningar. Det bara är så.
Min vardag för tillfället genomsyras av brott och kriminalhistorier. När jag skriver detta har jag precis tagit en paus ifrån mitt otroligt effektiva pluggande. Håller på att analysera Brott och straff inför en presentation imorgon. Självklart kan jag inte låta bli att dra paralleller mellan Brott och straff och Criminal Minds. Undra om BAU hade kunnat pricka in Raskolnikov om de hade blivit kallade till brottsplatsen och gjort en gärningsmannaprofil? Säkerligen, de är ju oövervinneliga.
Fast å andra sidan var ju inte Raskolnikov seriemördare, så BAU hade kanske inte engagerat sig i det fallet om de båda hade funnits på riktigt och samtidigt. Fast å andra sidan igen så hade ju säkerligen Raskolnikov utgjort en ganska intressant psykologisk profil... Kanske borde mejla manusförfattarna till Criminal Minds om idén att göra en adaption av Brott och Straff i något avsnitt. Sen blir jag miljonär för att de tycker att min idé är alldeles strålande och sen lever jag lycklig i alla mina dagar.
Nej, nu ska jag sluta svamla och försöka få något vettigt gjort. Har egentligen en megalång mental lista på saker jag borde hinna med att göra innan jag åker till Nyköping på onsdag...
Kommentarer
Trackback
