5-barns morsa med separationsångest
Försov mig imorse. Lyckades återigen med att snooza i sömnen. Finns det VM i snoozing? Det borde det göra - jag skulle lätt vinna!
Som tur är pluggar jag på distans den här terminen, eftersom min kurs på campus blev inställd, så behövde bara masa mig från sängen till datorn. Rätt så skönt egentligen att man kan sitta i morgonrock och se ut som ett skogstroll i håret när man har sina seminarier. Sen behöver man inte låtsas se intresserad ut heller när läraren påbörjar en monolog om något helt orelevant, man kan se precis så ointresserad ut som man faktiskt är!
Gav mig ut på en liten cykeltur till Willys för en liten stund sen. Hårtoning, apelsiner och cigaretter stod på inköpslistan. På vägen till hårhyllan blir jag stoppad av en kille som undrar om jag kan hjälpa honom med en sak. "Absolut" svarade jag, trevlig som jag är.
Killen håller då upp ett paket välling och börjar prata osammanhängande om vilken välling han brukar köpa och undrar om den han håller i går lika bra.
Så nu undrar jag... Ser jag ut som en 5-barns morsa? Jag väljer att gissa på att jag bara såg så där otroligt klok och allvetande ut som jag brukar göra.
När jag sedan kom hem och hade parkerat min cykel i cykelrummet drabbades jag av en djup identitetskris. En tjej med långt, blont hår gick precis framför mig. Hon hade så sjukt fint hår så jag kände hur det knöt sig i magen och jag saknade mitt blonda hår. Där stod jag med två förpackningar hårtoning i färgen Kakao och hon gick där och svängde med sitt blonda hår - kändes så där lagom bra.
Ibland, när man ser någon med riktigt fint blont hår så ångrar jag något enormt att jag färgade håret mörkt. Kanske är någon slags separationsångest, jag har ju ändå vart blond i 26 år, det är inte helt lätt att bara lägga ett 26-årigt förhållande bakom sig så där. Nej, nu ska jag gå och slänga i en Kakao-toning i håret - Tjohoo! Vad pepp jag känner mig på det just nu!!!!
Jag kanske borde leta rätt på den där tjejen, raka av hennes hår och göra en peruk av det? Eller så kanske jag hellre är brunett ute i riktiga livet än spenderar 10 år som blond på en låst psykiatrisk avdelning. Tona håret nu var det ja.
Som tur är pluggar jag på distans den här terminen, eftersom min kurs på campus blev inställd, så behövde bara masa mig från sängen till datorn. Rätt så skönt egentligen att man kan sitta i morgonrock och se ut som ett skogstroll i håret när man har sina seminarier. Sen behöver man inte låtsas se intresserad ut heller när läraren påbörjar en monolog om något helt orelevant, man kan se precis så ointresserad ut som man faktiskt är!
Gav mig ut på en liten cykeltur till Willys för en liten stund sen. Hårtoning, apelsiner och cigaretter stod på inköpslistan. På vägen till hårhyllan blir jag stoppad av en kille som undrar om jag kan hjälpa honom med en sak. "Absolut" svarade jag, trevlig som jag är.
Killen håller då upp ett paket välling och börjar prata osammanhängande om vilken välling han brukar köpa och undrar om den han håller i går lika bra.
Så nu undrar jag... Ser jag ut som en 5-barns morsa? Jag väljer att gissa på att jag bara såg så där otroligt klok och allvetande ut som jag brukar göra.
När jag sedan kom hem och hade parkerat min cykel i cykelrummet drabbades jag av en djup identitetskris. En tjej med långt, blont hår gick precis framför mig. Hon hade så sjukt fint hår så jag kände hur det knöt sig i magen och jag saknade mitt blonda hår. Där stod jag med två förpackningar hårtoning i färgen Kakao och hon gick där och svängde med sitt blonda hår - kändes så där lagom bra.
Ibland, när man ser någon med riktigt fint blont hår så ångrar jag något enormt att jag färgade håret mörkt. Kanske är någon slags separationsångest, jag har ju ändå vart blond i 26 år, det är inte helt lätt att bara lägga ett 26-årigt förhållande bakom sig så där. Nej, nu ska jag gå och slänga i en Kakao-toning i håret - Tjohoo! Vad pepp jag känner mig på det just nu!!!!
Jag kanske borde leta rätt på den där tjejen, raka av hennes hår och göra en peruk av det? Eller så kanske jag hellre är brunett ute i riktiga livet än spenderar 10 år som blond på en låst psykiatrisk avdelning. Tona håret nu var det ja.
Kommentarer
Trackback
