Annsann

Har för tillfället en liten paus mellan föreläsning och seminarium och tänkte utnyttja den tiden åt att delge er mina funderingar kring jultomten. Jag har ju nu kommit upp i den åldern där jag vet att jultomten inte finns. Trots att jag fortfarande får en julstrumpa på julaftonsmorgon (eftersom jag är student och bor långt bort från min familj sover jag ju nästan utan undantag hemma hos mina föräldrar natten till julafton). Dock så vet jag att det inte är tomten som sätter upp julstrumpan. Illusionen sprack förra året när mamma kom in med julstrumpan i handen och frågade om inte jag skulle gå och lägga mig snart så hon kunde sätta upp den. (Nej, jag skojade med er, jag listade ut för länge sedan att tomten bara är påhitt).

Men barn däremot - de tror på tomten. Är inte det lite korkat? Jag säger inte att jag inte trodde på tomten när jag var liten, men jag är ju än idag ganska lättlurad och naiv, så det kom väl inte som någon chock för någon att jag trodde stenhårt på tomten när jag var liten.
Men ändå, bara det faktum att man faktiskt kan fråga ett barn: "Tror du på tomten?". Borde inte det vara en liten ledtråd till alla barn om att tomten faktiskt inte finns. Det är ju inte direkt något man frågar om andra personer än tomten: "Tror du på Anna? Tror du att hon finns på riktigt?", jag menar, det är ju ganska uppenbart att jag finns på riktigt, och eftersom jag uppenbart finns på riktigt så är ju det en ganska dum fråga att ställa. Men när det gäller tomten så nickar alla barn gladeligen och "Ja, jag tror på tomten".
Sen idag, med internet och allt, finns det verkligen folk som, annat än på julafton, köper tidningen? Blir man inte lite misstänksam om pappa endast en gång om året ger sig ut för att köpa tidningen, och den enda gången han någonsin ger sig ut för att köpa en tidning så råkar tomten dyka upp. Och även om pappan brukar köpa tidningen (min pappa köper faktiskt fortfarande papperstidning) så tycker man att han kanske borde lärt sig från tidigare år att ge sig ut redan på förmiddagen och köpa tidningen, eftersom han missade tomten förra året kanske det är lite dumt att ge sig ut samma tid nästa år för att köpa en tidning? Himlans dålig timing han alltid har den där pappan.
Och en grej till. Man säger till barnen att julklapparna kommer från tomten. Du måste vara snäll annars kommer inte tomten med julklappar. Varför ska man då skriva en önskelista till fastrar och mostrar och annan släkt? Det är ju tomten som kommer med julklapparna? Och varför ska man säga tack till släkten, om det är tomten som köpt julklapparna. Och framförallt, varför står det "God Jul Anna önskar mamma och pappa" om julklapparna kommer från tomten? Slutsatsen vi kan dra av detta är alltså att barn är lättlurade. Väldigt lättlurade.