Jag tror det är en allergi av något slag...
Det är nåt som inte stämmer. Jag och bilar. Det funkar bara inte. Det är alltid nåt som pajar. Saker som pappa och andra människor som kan något om bilar förklarar med orden "det skulle kunna hända vem som helst". Saken är bara den att det händer inte vem som helst. Det händer alltid mig. Eller vad säger ni om kabelbrand i motorn, en kylarslang som lossnar, växlar som hakar upp sig, motorn kokar, växellådan rasar, en rem till grejjen som gör så att batteriet laddar upp sig som lossnar, och så vidare och så vidare....
Inte nog med det, jag har även lyckats med konststycket att inte bara starta bilen med handbromsen i, utan köra två och en halv mil också, utan att märka det. Därutöver har jag lyckats med att trassla in ett par hörlurar i ratten (fick till slut klippa bort dom), skrapa hela sidan på bilen mot ett räcke och sist, men absolut inte minst, backa in i samma bil två gånger inom loppet av två minuter...
Tilläggas bör att jag tog körkort sommaren 2004. Man kan ju inte säga annat än att jag har hunnit med en hel del på kort tid.
Jag tror helt klart att det är en allergi av någotslag. Bilar är allergiska mot mig. Dom tål mig inte.
Ovanpå allt detta har jag fått ett antal parkeringsböter och haft ett par spännande möten med farbror polisen...
Det absolut värsta och pinsammaste mötet med farbror polisen var nog förra sommaren, jag åkte med den vita lilla golfen, från Nyköping upp till Falun. Till saken hör att jag under ett vilt Valborgsfirande i Örebro samma år lyckades tappa (supa) bort min plånbok med tillhörande körkort.
Hur som helst, jag har tagit mig problemfritt nästan hela vägen hem och när jag kör i backen upp mot Kvarnberget kommer jag på att jag har lysena på, vilket i och för sig var bra eftersom det var natt och mörkt, men har bara runt 100 meter kvar tills jag är hemma, så tänker så att det är lika bra att släcka lysena på en gång, annars har jag en viss förmåga att glömma dom. Så, jag släcker lysena.
Eftersom det är datumparkering, så måste jag vända bilen, kastar en blick i backspegeln och ser då att polisen kör bakom mig, varpå jag beslutar mig för att köra in på parkeringen och vända, istället för att som vanligt göra en liten U-sväng i korsningen. Polisen kör efter in på parkeringen och stannar mig där. En polis kliver fram och hälsar och frågar varför jag inte har lysena på (så klart!). Lite så där lagom nervös som man blir när man pratar med en polis förklarar jag att jag stängde av lysena precis i backen, eftersom jag snart var framme, och jag brukar glömma dom ibland. Jag skrattar lite nervöst...Polisen skrattar också och säger att dom såg det och undrade vad jag höll på med. Sen kommer frågan jag absolut inte vill ha...Kan jag få se ditt körkort? -Ehh...nej...jag har inget.... Polisen tittar mycket förvånat och konstigt på mig. -Eller alltså...ehh...jag har tappat bort det....min plånbok alltså...plånboken med körkortet i... Nu är det kört tänker jag, nu kommer dom bura in mig och kasta bort nyckeln. (För visst är det väl det som händer om man kör runt utan körkort?). Sen kommer jag på, hon på polisstationen, som jag ringde till när jag anmälde plånboken som försvunnen sa att man inte behövde böta, bara man hade en kod, och jag vet att jag skrev upp koden! Jag förklarar detta för polisen, och börjar leta i handskfacket efter lappen som jag vet ligger hemma på mitt skrivbord. Polisen ler lite och säger att det är ingen fara, bara jag har någon annan legitimation med mig. Jag suckar av lättnad. De fortsätter med lite rutinfrågor, sen får jag köra vidare och parkera.
Och självklart, det enda som finns är en fickparkering...nu är det ju så att jag är ju ingen höjdare på att fickparkera...Så efter bara ett litet tag ger jag upp, kliver ur bilen, tänder en cigarett och ringer till Playboy. Och precis då, när jag står där, utanför min fruktansvärt oparkerade bil, med en cigg i ena handen och telefonen i den andra och skriker lite så där lagom högt "Hej! Det är jag, du, kan du komma ner och fickparkera åt mig!". Precis då, åker poliserna förbi och in mot stan igen.
Jag kan nästan se hur dom har svårt att hålla sig för skratt...
Puss och Godnatt - Volvoratt!
